Jag vill ha total, naken ärlighet av de människor jag väljer att släppa in i mitt liv.

Jag vill ha samma öppenhet tillbaka som jag ger.

Jag vill ha respekt.

Jag vill känna tillit.

Jag vill och behöver känna mig trygg i deras närhet.

I min värld är undanhållande av vesäntliga  information detsamma som lögner.

Jag hatar lögner.

Jag hatar mörkläggningar,

Jag hatar otrygghet.

Jag hatar när andra försöker vara någon de inte är.

Mest av allt hatar jag mig själv då jag misslyckas och släpper in fel personer i mitt liv!

Ja det är ett misslyckande för mig eftersom jag oftast då jag kommer fram till detta redan har blottat mig själv alldeles för mycket.

Jag är en ärlig person, ibland brutalt ärlig... Jag kör inte med mörkläggning av mitt liv utan jag visar vem jag är och har varit för de som jag väljer att släppa in.

För att lära känna personen bakom så måste jag visa vem jag varit och vad som format mig till precis den jag är idag...jag tror att den öppenheten lönar sig i längden då det gäller att lära känna mig som person, men jag vill ha precis detsamma tillbaka. Jag vill inte behöva leta mig fram och kanske få helt fel bild för att senare konstatera hur fel jag hade. Jag vill inte behöva bli besviken.

Det handlar om att både ge och ta.

Jag har varken tid eller lust med besvikelser, den ilskan det skapar är bara så onödig och energikrävande....

Jag behöver kunna lita på de jag släpper nära..

Fröken- bli- besatt -av- och- snöa- in- på- saker har just sett Burlesque och nu är det riktigt kört i skallen på mig.

Få filmer får mig totalt lyrisk men den här slog verkligen an på varenda sträng jag har och jag får inte nog!

Med två av världens häftigaste sångerskor i samma film kan det omöjligt misslyckas,sen att filmmusiken är helt enastående försämrar absolut inte saken!

Har ni inte sett den så gör det omedelbart,gärna 2 och 3  gånger...

Jag borde sova med tanke på att jag ska upp 6 imorgon men jag har inte riktigt ro i varken kroppen eller skallen att göra det just nu så jag spotifyar, smsar och försöker klura ut lösningar på världsproblemen istället för det är betydligt trevligare!

Jag behöver semester eller nån form av ledighet och det bör ske lite snabbt för jag måste göra nåt galet,skoj,farligt eller helt enkelt fantastiskt innan jag plågar ihjäl min omgivning!

Tristess och samma vanliga,tråkiga rutiner dag ut och dag in kan göra mig galen på fler än ett sätt...jag behöver lite omväxling eller åtminstone lite överraskningar ibland för att inte tappa inspirationen helt.

Just nu är jag i ett läge där möjligheterna faktiskt finns att bryta lite invanda rutiner men jag är lite envis i vissa lägen och jag vill ha allt eller inget helt enkelt..

Jag är inte bara obstinat och helt omöjlig,jag är extremt principfast också och jag har inte en enda tanke om att ändra på det  =P

Tänk vad otroligt enkelt allt blir då en enda människa kan slänga ur sig en mening som får mig att inse det jag borde gjort för längesedan..jag kanske borde tacka för hjälpen,det gjorde att jag ser allt i ett helt annat ljus och det känns faktiskt skönt!

En del saker som jag funderat länge på blev så otroligt uppenbara. Om inte mitt bästa plus lite till är nog så är det inte vad det borde vara. Är inte första gången jag gör allt  och inte får den respons tillbaka som jag faktiskt förtjänar, det kommer troligtvis inte vara den sista heller men jag kan i dagsläget faktiskt se det och välja om jag tänker acceptera det igen eller inte.Jag vet vad jag är värd och om människor inte ser det så är det deras förlust,inte min!

Mitt val är att kliva av.

Ja jag tog faktiskt ett beslut idag så nu är det bara att köra på och fundera ut en bra fortsättning....

Inatt blev jag väckt av ett samtal som vände upp och ner på allt som fortfarande kändes stabilt och förutsägbart....

Jag har alltid så länge jag kan minnas behövt struktur och förutsägbarhet för att fungera vad jag tidigare trodde optimalt, jag börjar sakta inse att det kanske är det som är mitt stora problem, jag kanske behöver det oförutsägbara. Jag kanske mår bäst och presterar på topp om jag inte hela tiden vet allt(ja jag är ett extremt kontrollfreak). Jag kanske skulle trivas bäst i att inte alltid ha kontroll...

Nu vet jag flera personer som sitter och ler då de läser detta, och ja jag vet även att jag kommer få höra " det är ju preciiiis vad jag sagt hela tiden" =P

Jag vet att ni sagt det, jag vet att ni försökt banka in det i skallen på mig men det är ju ändå trots allt jag som måste komma på det själv, jag är inte direkt personen som följer andras råd i slutändan. Jag måste testa alla gränser för att gå på alla nitar och förhoppningsvis lära mig något av det på vägen och tro mig, jag har gått på fler än vad ni vet..

Som mitt livselixir sjunger "jag behöver inte nån som visar vägen för jag tänker inte gå den".

Ja jag är absolut en trotsig 5 åring ibland och det är troligtvis något jag alltid kommer fortsätta med, skulle jag ändra det så är det inte jag längre och hur skulle världen klara sig då? ...

Jag är en rätt invecklad typ med en hel massa egenheter men lyckas man komma mig tillräckligt nära och verkligen se mig under alla lager av skydd så är jag nog otroligt enkel..

Ska jag försöka binda ihop detta med det nattliga telefonsamtalet nu då?

Ja, min värld är kaos och jag är livrädd för var detta är på väg,livrädd för att förändra och livrädd för att lyssna på mig själv....

Trots denna rädsla så har den här allt annat än trevliga helgen fått mig att inse att det är dags för nån form av förändring och är det något jag är säker på så är det att det räcker nu....

De som känner mig väl vet att jag tror på ödet, jag tror att vissa saker är menade att ske,andra inte hur mycket man än vill...

Jag kan faktiskt bli rätt pissed off på ödet ibland, när jag tror att jag har allt klart för mig och börjar planera utifrån det men vips så får man en känga som vänder hela världsbilden upp och ner...jaha då börjar vi om på ruta ett igen då fast med en ny planering,en ny önskan,ett nytt mål.

 Ibland undrar jag om ödet är en person som sitter gömd på en säker plats med bara ett nöje, att jävlas med hela mänskligheten!

Hur enerverande är det inte att ständigt stå i en fyrvägskorsning med noll koll på vilket håll man borde gå, sen om man som mig har ett helt hopplöst lokalsinne så blir situationen än mer invecklad och rent av komisk för omgivningen...

Tänk om ödet istället skulle vara lite schysst och ge mig lugn och ro med fint utstakade färdvägare...en ödes gps kanske..

Visst det skulle säkert vara skittråkigt i längden att alltid veta vad som är rätt väg, men just nu är jag lite förvirrad....fast vet ni folket..det känns fan helt ok ändå! =)

Jag trodde inte att man kunde bli så otroligt trött som jag varit de senaste dagarna, så trött att jag inte ens klarar att sova. Den senaste tiden har dränerat mig på all lagrad energi och just nu laddar jag på med ny för att inte rasa ihop fullständigt.

Annars flyter livet på rätt bra och jag trivs för det mesta men kan tycka att det är lite för stilla ibland.

Nya människor dyker upp hela tiden och en del av dom har direkt fått en naturlig plats i mitt liv..det känns bara som att dom alltid skulle varit just där.

Sen finns det människor som funnits länge men aldrig hittar rätt plats i min tillvaro, de betyder massor men på något sätt bara river upp oroligheter gång på gång istället för att landa och finna sin plats. De människorna gör mig otroligt ambivalent och förvirrad..känslor som jag gärna är utan. Jag vill veta var de människor som betyder något för mig befinner sig i mitt liv, jag vill inte leka gissningslekar med mig själv för det brukar alltid bara bli missförstånd..jag behöver öppenhet och raka svar.

Jag har fortfarande inte satt upp några planer för den här sommaren utan chansar på att den kommer bli galet underbar ändå, min intuition säger mig att den kommer bli den bästa på väldigt länge.........

Idag är allt grått...jag som hatar grått! Inte ens himlen är blå idag, den är grå och dunkel. Mina tankar spinner en väv och den försöker snärja och kontrollera mig, den väven har naturligtvis färgen grå...

Jag tyckte mycket bättre om gårdagens blå färg även om inte heller den hör till min favorit på livets färgskala.

Imorgon vill jag vakna och upptäcka att livet är rosa eller lila igen, då trivs jag!

Nej dags för en tur ut i allt det gråa som idag är ett nödvändigt ont och inget annat....

Dagens känsla är blå! Alltet,himlen och havet har den färgen...allt som är enormt och oändligt är blått. Så är även min känsla...Enorm och oändlig.

Vandrar omkring med en saknad av ett livsnödvändigt behov som aldrig någonsin varit så starkt tidigare, så starkt att det faktiskt börjar störa mig. Så starkt att jag nu inser hur saker måste vara och därför är det dags att jag faktiskt sätter mig själv främst och gör något åt saken. Jag behöver hitta dit, hitta till den känslan och den platsen som jag vet att jag känner mig hel och trygg på.