Idag är allt grått...jag som hatar grått! Inte ens himlen är blå idag, den är grå och dunkel. Mina tankar spinner en väv och den försöker snärja och kontrollera mig, den väven har naturligtvis färgen grå...

Jag tyckte mycket bättre om gårdagens blå färg även om inte heller den hör till min favorit på livets färgskala.

Imorgon vill jag vakna och upptäcka att livet är rosa eller lila igen, då trivs jag!

Nej dags för en tur ut i allt det gråa som idag är ett nödvändigt ont och inget annat....

Dagens känsla är blå! Alltet,himlen och havet har den färgen...allt som är enormt och oändligt är blått. Så är även min känsla...Enorm och oändlig.

Vandrar omkring med en saknad av ett livsnödvändigt behov som aldrig någonsin varit så starkt tidigare, så starkt att det faktiskt börjar störa mig. Så starkt att jag nu inser hur saker måste vara och därför är det dags att jag faktiskt sätter mig själv främst och gör något åt saken. Jag behöver hitta dit, hitta till den känslan och den platsen som jag vet att jag känner mig hel och trygg på.

Helg och jag är ledig från jobbet, dotter fick ett infall och åkte till pappa.

Lite hårfärgning på Kicki ikväll och sen bara vara ledig verkar vara planen än så länge.

Livet är  stilla och bara flyter med  för tillfället och jag börjar bli less på lugnet, jag behöver lite farligheter!

Har kommit fram till att jag inte kan sitta här lugnt och vänta på vad livet vill med mig, jag har inte tålamod till det längre. Det kryper i kroppen på mig och jag behöver lite rörelse..

Tror jag ska börja göra upp lite sommarplaner, har en del saker jag skulle vilja göra och en del människor jag vill träffa igen. Japp så får det bli!

Winnerbäck i öronen och sommarplanering, detta kan inte bli fel !

Klockan 14.45  tisdag den 3/5 fick min älskade hund Inka somna in efter 12 år.

Saknaden är som ett stort svart hål som är oändligt. Jag hör henne varje dag och jag ser mig om men hon finns inte där..Hennes bädd står fortfarande kvar för jag orkar inte ta bort den, inte än.

Jag valde att kremera henne enskilt så om ca en månad  får jag tillbaka urnan med hennes aska, då får min fina,fina Inka komma hem igen för det lovade jag henne.

Smärtan kommer blekna med tiden det vet jag, men just nu gör det gränslöst ont inom mig och dagarna är bara gråa..

Hon var min bästa vän. Hon visste allt och hon fanns alltid där..

Vad ska jag göra nu?

                                                    
                                                      
     Månstrimmans Inka