Detta har varit ett märkligt år där händelser avlöst varandra på löpande band. Händelser som alla på olika sätt skapat stora förändringar i mitt annars ganska välinrutade liv. Händelser som gjort att jag i dagsläget känner mig oerhört tacksam och lycklig!

Året började med en separation som antagligen borde ha skett tidigare men jag antar att tiden inte var rätt då, sen följde en flytt in till stan dit jag sagt att jag aldrig någonsin tänker bosätta mig. Då jag flyttat dit kände jag att detta skulle jag ha gjort för flera år sedan, jag stormtrivdes och lärde känna nya människor som berikar mitt liv på många sätt.

Våren var underbar med roligt umgänge, sena party kvällar, dans, fika i solen, skratt och prat om tankar och drömmar. Våren innehöll även ett bestämt uttalande om att jag minsann skulle vara singel minst ett år för jag var otroligt trött och besviken på allt som hette relationer, jag skulle helt enkelt bara leva för stunden och göra allt som jag ville utan att behöva ta hänsyn till någon annan, bara ta hand om mig själv istället för att alltid ta hand om andra.

Våren blev försommar och helt plötsligt har jag börjat dejta någon utan att jag riktigt hängde med själv, jag blev lite omkullkastad av en massa ord som jag ville höra, ord utan egentligt innehåll. Mitt i detta så förvandlas min arbetsplats till kaos vilket resulterade i en enorm trötthet som fick mig att falla ner några snäpp på måbra skalan och det i sin tur var en trolig orsak till att jag inte kunde tolka nyanserna i alla fina ord och lögner jag blev matad med och jag blev bara trött och less på hela situationen. Jag behövde bara komma bort och få andas.

Sensommaren och semestern resulterade i en resa till Stockholm, en resa som totalt vände upp och ner på hela min tillvaro.

Vi skulle ses över en öl efter att ha känt varandra i 12 år utan att ha träffats. Det tog mig ca 3 minuter att bli handlöst förälskad precis där på perrongen och den känslan har vuxit med rekordfart, jag har nog aldrig tidigare känt så starkt för någon, ej heller har jag tidigare känt mig så säker på vad jag vill. Säker på att Han är Mannen jag alltid drömt om, Han är den jag alltid sökt efter, Han är den som förstår mig och framförallt är Han den som ger mig den trygghet jag behöver.

Jag har lärt mig att saknad faktiskt gör förbannat ont, varje dag utan Honom känns som en evighet och tiden tickar i snigelfart.

Då jag befinner mig i Hans närhet känner jag mig så totalt lycklig och tillfreds med min tillvaro och jag ser enormt mycket fram emot den resa vi påbörjat tillsammans.

Mitt liv nu är ren och skär lycka, jag älskar på gränsen till vansinne och jag vill aldrig någonsin vara utan den känslan igen!