Nu är terminsavslutningen skrämmande nära, bara två veckor kvar och jag har haft lite panik över eftersläpande uppgifter men känner mig lite lättade idag efter att ha fått en hel del gjort. Har idag även sökt höstens kurser. Blev övertalad av en lärare att fortsätta läsa mer samhällskunskap och internationella relationer. Eftersom han är en helt fantastisk lärare med en övertro på mina förmågor så föll jag till föga och gjorde som han sa. Det är en häftig känsla när man har människor som ser ens förmågor då man inte gör det själv, mitt självförtroende växte en del idag!

Att börja plugga igen var ett av de bästa beslut jag tagit på väldigt länge. Det är såå kul och jag längtar som tokig efter att kunna söka in på universitetet till våren och satsa på det jag vill. Det är helt fantastiskt roligt att lära sig nya saker, betydligt roligare idag när det inte är ett tvång utan helt och hållet lust!

Annars flyter livet på och saker faller på plats en efter en. Önskningar och drömmar har slagit in och saker blir bättre och bättre. Jag hoppas att allt annat jag drömmer om också blir verklighet inom en snar framtid för då är livet komplett!
Jag har börjat promenera igen, vilket är ett suveränt sätt att rensa skallen från alla tankar och måsten som är lagrade där och det är skönt nu när jag har en miljard saker att göra innan skolan slutar.

Det enda jag saknar just nu är sommar, värme, roligheter och min Älskling!

Våren är här och jag älskar den!  Det har även inneburit att jag med dunder och
brak landat mitt i en känslostorm med en miljard tankar och funderingar.

Jag är för första gången i mitt liv helt klar över vad det
är jag vill med mitt liv och min framtid och det är lite skrämmande, för tänk
om jag misslyckas med allt jag vill, eller tänk om något sätter käppar i hjulet
för mig.  

Ikväll då jag satt och körde bil med mina tankar så kom jag
fram till att jag är väldigt duktig på att slåss mot väderkvarnar vilket inte
är så himla bra. Det skapar inget annat än en djup oro i mig som egentligen är
helt onödig. Varför slåss mot inbillade faror? Skulle det visa sig att de är
verkliga så finns det ju i alla fall inget som jag kan göra åt det, så varför
då ta ut saker i förväg?
Nej, jag måste sluta med sådant så i fortsättningen tänker jag sätta eld på
väderkvarnarna och ta ett steg bakåt istället, hur svårt det än är.

Det är jobbigt att vilja så mycket som jag gör, att vara rädd för att inte
räcka till, att vara rädd att misslyckas, rädd för att inte vara bäst.

 Jag blir avundsjuk på människor som kan se allt positivt istället för att söka
fallgropar. Varför kan inte jag tänka så och bara åka med?  Ibland är jag för komplicerad för mig själv
helt enkelt.

Att analysera saker kan vara bra, men att överanalysera är bara energikrävande.

Jag är lycklig! och jag tänker  banne mig
tillåta mig själv att fortsätta vara det också!

Nej, nu är det alldeles för många lösa trådar i mitt nystan för att jag ska kunna vara lugn och tillfreds med min tillvaro!

Allt för mycket cirkulerar runt utan att falla på plats.

 Jag vantrivs nåt enormt när det inte finns struktur i mitt liv, och jag blir stressad när jag saknar disciplin.

Mitt liv är bra, missförstå mig inte men min tillvaro har de senaste månaderna bestått av enorma förändringar på  många olika sätt och jag har än inte fått alla bitar att falla på plats.

Jag behöver hitta nån form av struktur på allt  för just nu har kaoset övertaget i mitt annars kaordiska liv, det känns lite som att jag bara yr omkring och är allmänt förvirrad.

Att skjuta fram saker är väldigt enkelt men det skapar stress då jag helt plötsligt har miljoner saker som ska göras samtidigt istället, sen att jag är så enormt trött och slut förbättrar inte det hela. Jag behöver lite lugn, jag behöver stressa ner och jag behöver sova utan att vakna varannan timma.

Jag är en tänkare och det är både på gott och ont, jag analyserar saker alldeles för mycket och det suger energi. Jag önskar att jag bara kunde släppa saker istället för att analysera dom 22 vändor men det är inte så jag fungerar.

Att ta beslutet att bli kriminolog var en strålande idè för det kommer förmodligen passa mig ypperligt eftersom så mycket går ut på just att analysera.

Som om inte detta är nog så är jag även lite besviken på en del människor, eller kanske snarare på mig själv som aldrig lär mig. Man kan inte ge av sig själv hela tiden utan att få något tillbaka, det urholkar bara och lämnar en massa tomhet och besvikelser vilket jag genom åren borde lärt mig men återigen, det är sån jag är. Jag ställer gärna upp om jag kan även om jag inte får ett skit tillbaka.

Så, nu har jag öst ur lite frustration och siktar på sängen så jag orkar med lektionen imorgon fm.

Idag är en sån där dag då jag helst skulle vilja försvinna under min filt och sluta existera en stund..

En dag då tankarna snurrar alldeles för fort och jag hinner inte fånga dom.

En dag då tårarna är så nära att rinna helt utan egentlig anledning.

Mina drömmar och mina mål känns så oändligt långt borta och det känns som om just tiden är min värsta fiende, jag skulle vilja spola fram den en bra bit.

Jag vet inte varför det känns så tungt just nu, jag har flyt och saker har blivit precis som jag önskat..

Någonstans i röran av snurrande tankar så dyker en upp titt som tätt, tanken på att det just nu är FÖR bra och då måste något dåligt snart hända..Dåliga erfarenheter kallas det visst.

Just nu är jag väldigt liten och jag känner mig väldigt ensam men imorgon är en ny dag..

Vaknade med huvudvärk och den blev inte bättre då jag tittade ut genom fönstret och såg alla gråskalor..

Drog mössan över öronen och pallrade mig ner på stan en sväng så nu har jag inhandlat både vitaminer och hårkontroll för det var ett tag sedan jag åt det och kroppen klagar.

Jobbar 15-22 idag vilket känns som ett bra sätt att fördriva tiden. Alla vänner är ju sjuka så jag känner mig lite ensam och uttråkad,vågar inte hälsa på dom eftersom jag inte vill riskera att bli sjuk.

Just det ja, beställde ett par skor igår från brandos. Har aldrig handlat därifrån förut så det ska bli spännande att se hur deras skor är,om inte annat så har dom ju fri frakt och fri retur om dom inte skulle passa och det gillas!

Nu ska jag ta mitt chai the,krypa under filten en stund och försöka avsluta filmen jag började se igår.

Just precis nu vill jag bara leta reda på en tillräckligt stor grå sten och krypa under den och sluta existerar i några dagar.

Jag har en stark känsla av att inte räcka till och den känslan tär på mig. Jag vill kunna finnas där för alla och jag vill känna att den jag är och det jag gör är tillräckligt men just idag känner jag inte så..Just idag känner jag mig liten och rätt ensam och jag vet faktiskt inte hur jag ska komma över den känslan..

Trots dessa inte så roliga känslor så är jag ändå glad, glad för att jag äntligen tagit ett beslut som jag bollat fram och tillbaka under ett års tid(kanske 2 om jag ska vara ärlig).

 Jag kommer sätta mig i skolbänken igen och läsa upp de betyg jag behöver för att kunna plugga vidare. Så from januari är jag tjänstledig på 50% och pluggar på heltid.

När jag äntligen tog beslutet så kändes det helt rätt och jag ser så mycket fram emot det, ska bli så roligt att göra något annat ett tag, att utvecklas.

Detta kommer att bli hur bra som helst och jag ser miljoner möjligheter där framme på vägen!

Detta har varit ett märkligt år där händelser avlöst varandra på löpande band. Händelser som alla på olika sätt skapat stora förändringar i mitt annars ganska välinrutade liv. Händelser som gjort att jag i dagsläget känner mig oerhört tacksam och lycklig!

Året började med en separation som antagligen borde ha skett tidigare men jag antar att tiden inte var rätt då, sen följde en flytt in till stan dit jag sagt att jag aldrig någonsin tänker bosätta mig. Då jag flyttat dit kände jag att detta skulle jag ha gjort för flera år sedan, jag stormtrivdes och lärde känna nya människor som berikar mitt liv på många sätt.

Våren var underbar med roligt umgänge, sena party kvällar, dans, fika i solen, skratt och prat om tankar och drömmar. Våren innehöll även ett bestämt uttalande om att jag minsann skulle vara singel minst ett år för jag var otroligt trött och besviken på allt som hette relationer, jag skulle helt enkelt bara leva för stunden och göra allt som jag ville utan att behöva ta hänsyn till någon annan, bara ta hand om mig själv istället för att alltid ta hand om andra.

Våren blev försommar och helt plötsligt har jag börjat dejta någon utan att jag riktigt hängde med själv, jag blev lite omkullkastad av en massa ord som jag ville höra, ord utan egentligt innehåll. Mitt i detta så förvandlas min arbetsplats till kaos vilket resulterade i en enorm trötthet som fick mig att falla ner några snäpp på måbra skalan och det i sin tur var en trolig orsak till att jag inte kunde tolka nyanserna i alla fina ord och lögner jag blev matad med och jag blev bara trött och less på hela situationen. Jag behövde bara komma bort och få andas.

Sensommaren och semestern resulterade i en resa till Stockholm, en resa som totalt vände upp och ner på hela min tillvaro.

Vi skulle ses över en öl efter att ha känt varandra i 12 år utan att ha träffats. Det tog mig ca 3 minuter att bli handlöst förälskad precis där på perrongen och den känslan har vuxit med rekordfart, jag har nog aldrig tidigare känt så starkt för någon, ej heller har jag tidigare känt mig så säker på vad jag vill. Säker på att Han är Mannen jag alltid drömt om, Han är den jag alltid sökt efter, Han är den som förstår mig och framförallt är Han den som ger mig den trygghet jag behöver.

Jag har lärt mig att saknad faktiskt gör förbannat ont, varje dag utan Honom känns som en evighet och tiden tickar i snigelfart.

Då jag befinner mig i Hans närhet känner jag mig så totalt lycklig och tillfreds med min tillvaro och jag ser enormt mycket fram emot den resa vi påbörjat tillsammans.

Mitt liv nu är ren och skär lycka, jag älskar på gränsen till vansinne och jag vill aldrig någonsin vara utan den känslan igen!

I vanlig ordning så tog solen mitt humör med sig och drog..eller är väl inte bara solen som är orsaken...

Nej fan det här accepterar jag inte!

Jag är ledig hela helgen och det tänker jag göra något av, jag tänker börja med roligheter och galenskap.

Ikväll kommer vackra vänner och förgyller min tillvaro på miljoner sätt, sen drar vi på äpplet och zumbar loss. Finns inget som kan rensa skallen och sätta igång ett flöde av må bra känslor så fort som just att bara få dansa lös och avskärma sig från alla dårar och världen runt omkring.

Bubbel, dans och vackra personer tycker jag om!

Jag tycker faktiskt inte riktigt om världen just nu, den är dum och bråkig.

Den vill aldrig samma som mig utan måste alltid jävlas på alla möjliga och omöjliga sätt. Varför skulle saker någonsin bara flyta på och bara fungera?

Livet och jag är lite oense, eller vi ligger nog snarare i krig med varandra, men ni som känner mig vet hur envis jag är. Så livet kan lika gärna lägga  ner skiten och anpassa sig efter mig direkt!