Klockan 14.45  tisdag den 3/5 fick min älskade hund Inka somna in efter 12 år.

Saknaden är som ett stort svart hål som är oändligt. Jag hör henne varje dag och jag ser mig om men hon finns inte där..Hennes bädd står fortfarande kvar för jag orkar inte ta bort den, inte än.

Jag valde att kremera henne enskilt så om ca en månad  får jag tillbaka urnan med hennes aska, då får min fina,fina Inka komma hem igen för det lovade jag henne.

Smärtan kommer blekna med tiden det vet jag, men just nu gör det gränslöst ont inom mig och dagarna är bara gråa..

Hon var min bästa vän. Hon visste allt och hon fanns alltid där..

Vad ska jag göra nu?

                                                    
                                                      
     Månstrimmans Inka