Just precis nu vill jag bara leta reda på en tillräckligt stor grå sten och krypa under den och sluta existerar i några dagar.

Jag har en stark känsla av att inte räcka till och den känslan tär på mig. Jag vill kunna finnas där för alla och jag vill känna att den jag är och det jag gör är tillräckligt men just idag känner jag inte så..Just idag känner jag mig liten och rätt ensam och jag vet faktiskt inte hur jag ska komma över den känslan..

Trots dessa inte så roliga känslor så är jag ändå glad, glad för att jag äntligen tagit ett beslut som jag bollat fram och tillbaka under ett års tid(kanske 2 om jag ska vara ärlig).

 Jag kommer sätta mig i skolbänken igen och läsa upp de betyg jag behöver för att kunna plugga vidare. Så from januari är jag tjänstledig på 50% och pluggar på heltid.

När jag äntligen tog beslutet så kändes det helt rätt och jag ser så mycket fram emot det, ska bli så roligt att göra något annat ett tag, att utvecklas.

Detta kommer att bli hur bra som helst och jag ser miljoner möjligheter där framme på vägen!