Våren är här och jag älskar den!  Det har även inneburit att jag med dunder och
brak landat mitt i en känslostorm med en miljard tankar och funderingar.

Jag är för första gången i mitt liv helt klar över vad det
är jag vill med mitt liv och min framtid och det är lite skrämmande, för tänk
om jag misslyckas med allt jag vill, eller tänk om något sätter käppar i hjulet
för mig.  

Ikväll då jag satt och körde bil med mina tankar så kom jag
fram till att jag är väldigt duktig på att slåss mot väderkvarnar vilket inte
är så himla bra. Det skapar inget annat än en djup oro i mig som egentligen är
helt onödig. Varför slåss mot inbillade faror? Skulle det visa sig att de är
verkliga så finns det ju i alla fall inget som jag kan göra åt det, så varför
då ta ut saker i förväg?
Nej, jag måste sluta med sådant så i fortsättningen tänker jag sätta eld på
väderkvarnarna och ta ett steg bakåt istället, hur svårt det än är.

Det är jobbigt att vilja så mycket som jag gör, att vara rädd för att inte
räcka till, att vara rädd att misslyckas, rädd för att inte vara bäst.

 Jag blir avundsjuk på människor som kan se allt positivt istället för att söka
fallgropar. Varför kan inte jag tänka så och bara åka med?  Ibland är jag för komplicerad för mig själv
helt enkelt.

Att analysera saker kan vara bra, men att överanalysera är bara energikrävande.

Jag är lycklig! och jag tänker  banne mig
tillåta mig själv att fortsätta vara det också!