Inatt blev jag väckt av ett samtal som vände upp och ner på allt som fortfarande kändes stabilt och förutsägbart....

Jag har alltid så länge jag kan minnas behövt struktur och förutsägbarhet för att fungera vad jag tidigare trodde optimalt, jag börjar sakta inse att det kanske är det som är mitt stora problem, jag kanske behöver det oförutsägbara. Jag kanske mår bäst och presterar på topp om jag inte hela tiden vet allt(ja jag är ett extremt kontrollfreak). Jag kanske skulle trivas bäst i att inte alltid ha kontroll...

Nu vet jag flera personer som sitter och ler då de läser detta, och ja jag vet även att jag kommer få höra " det är ju preciiiis vad jag sagt hela tiden" =P

Jag vet att ni sagt det, jag vet att ni försökt banka in det i skallen på mig men det är ju ändå trots allt jag som måste komma på det själv, jag är inte direkt personen som följer andras råd i slutändan. Jag måste testa alla gränser för att gå på alla nitar och förhoppningsvis lära mig något av det på vägen och tro mig, jag har gått på fler än vad ni vet..

Som mitt livselixir sjunger "jag behöver inte nån som visar vägen för jag tänker inte gå den".

Ja jag är absolut en trotsig 5 åring ibland och det är troligtvis något jag alltid kommer fortsätta med, skulle jag ändra det så är det inte jag längre och hur skulle världen klara sig då? ...

Jag är en rätt invecklad typ med en hel massa egenheter men lyckas man komma mig tillräckligt nära och verkligen se mig under alla lager av skydd så är jag nog otroligt enkel..

Ska jag försöka binda ihop detta med det nattliga telefonsamtalet nu då?

Ja, min värld är kaos och jag är livrädd för var detta är på väg,livrädd för att förändra och livrädd för att lyssna på mig själv....

Trots denna rädsla så har den här allt annat än trevliga helgen fått mig att inse att det är dags för nån form av förändring och är det något jag är säker på så är det att det räcker nu....